min katt och tänker att den vet allt. Den sitter bara och tittar. Den säger ingenting, men man förstår.
Vi gick till stranden igår. Sanden 001 Viskande vitt fin och gul. Vågorna kom in, tog lite sand varje gång. Där låg den, ensam.
Jag plockade upp den. Den var kall i handen. Jag visste inte vad det var. Jag frågade mamma, och hon sa att det är en citrin.
"En citrin?" Jag visste inte att det fanns sådana stenar. Hon sa att den är som en färg, mellan gult och grönt. Precis som kattögon.
Jag satte den i fönstret. Solen skiner på den. Den ser ut att lysa på egen hand.
Ibland tar jag upp den och känner på den. Den är slät. Jag tänker på katten, på sanden, på vattnet. Allt sådant som är tyst och skönt. Den här lilla stenen har sett allt. Och nu är den min.Kattögonfärgad sandfärgad citrin
2026-11-02 13:44:12
Jag har aldrig sett något så vackert förut. Den är som en Kattögonfärgad sandfärgad citrin. Den är rund, och ljuset studsar mot de våta ytorna, det ser ut som om den ler.
Katter har så ögon, gula och gröna. Ibland ser jag Kattögonfärgad sandfärgad citrin
min katt och tänker att den vet allt. Den sitter bara och tittar. Den säger ingenting, men man förstår.
Vi gick till stranden igår. Sanden 001 Viskande vitt fin och gul. Vågorna kom in, tog lite sand varje gång. Där låg den, ensam.
Jag plockade upp den. Den var kall i handen. Jag visste inte vad det var. Jag frågade mamma, och hon sa att det är en citrin.
"En citrin?" Jag visste inte att det fanns sådana stenar. Hon sa att den är som en färg, mellan gult och grönt. Precis som kattögon.
Jag satte den i fönstret. Solen skiner på den. Den ser ut att lysa på egen hand.
Ibland tar jag upp den och känner på den. Den är slät. Jag tänker på katten, på sanden, på vattnet. Allt sådant som är tyst och skönt. Den här lilla stenen har sett allt. Och nu är den min.
min katt och tänker att den vet allt. Den sitter bara och tittar. Den säger ingenting, men man förstår.
Vi gick till stranden igår. Sanden 001 Viskande vitt fin och gul. Vågorna kom in, tog lite sand varje gång. Där låg den, ensam.
Jag plockade upp den. Den var kall i handen. Jag visste inte vad det var. Jag frågade mamma, och hon sa att det är en citrin.
"En citrin?" Jag visste inte att det fanns sådana stenar. Hon sa att den är som en färg, mellan gult och grönt. Precis som kattögon.
Jag satte den i fönstret. Solen skiner på den. Den ser ut att lysa på egen hand.
Ibland tar jag upp den och känner på den. Den är slät. Jag tänker på katten, på sanden, på vattnet. Allt sådant som är tyst och skönt. Den här lilla stenen har sett allt. Och nu är den min.
Kommentar